Arvo Pärt
Arvo Pärt (født 11. september 1935) er en estisk komponist. Han er født i Paide og voksede op i Tallinn. I 1980 udvandrede han på grund af utilfredshed med de sovjetiske myndigheder og bosatte sig først i Wien, derefter Berlin.
Som ung komponist eksperimenterede Pärt en del med forskellige af den vestlige modernismes kompositionsteknikker; men efterhånden fandt han sin egen stil: en personlig variant af minimalisme, der har gjort ham til en af nutidens mest kendte og mest populære klassiske komponister. Hans musik i denne stil er stærkt præget af hans religiøsitet og hans interesse for kormusik fra 14. til 16. århundrede.
Hans kendteste værk er nok Fratres, der findes i udgaver for en række forskellige sammensætninger af instrumenter.
Arvo Pärt er tildelt Sonnings Musikpris for 2008.
Wikipedia
Morning Star
Arvo Pärt skrev Morning Star i 2007 i anledning af Durham Universitets 175 års jubilæum.
Teksten lyder:
Christ is the morning star,
who when the night of this world is past
brings to his saints the promise of the light of life
and opens everlasting day
Wikipedia / Universal Edition
Gottfried August Homilius (2. februar 1714 - 2. juni 1785) var tysk komponist, kantor og organist. Han anses for den vigtigste repræsentant for den såkaldte "Empfindsamer Stil", som er tæt forbundet med pietismen.
Homilius blev født i Rosenthal, Sachsen som søn af en luthersk præst. Først læste han på Annenschule i Dresden. Senere studerede han musik i Leipzig under selveste Johann Sebastian Bach. Fra 1742 var han tilbage i Dresden som organist ved Frauenkirche. Fra 1755 til sin død 30 år senere var han musikdirektør for de tre vigtigste kirker i Dresden, men arbejdede hovedsagelig ved Frauenkirche.
Homilius komponerede et hovedsageligt kirkemusik, herunder mere end 10 passioner, 180 kantater og 60 motetter, hvoraf Unser Vater er én af de mest kendte.
Wikipedia
Förklädd Gud er en lyrisk suite, skrevet i 1940 af den svenske komponist Lars-Erik Larsson (1908-1986) med tekst af Hjalmar Gullberg. Suiten hører til Larssons nyromantiske produktion og er én af Sveriges mest elskede nyere klassiske værker. Stykket blev primært skrevet med et radiopublikum i tankerne. Både Larsson og Gullberg var ansat i Sveriges Radio. Premieren blev sendt den 1. april 1940. Solister var Kerstin Törlind og Hugo Hasslo. Olof Molander var fortælleren. Radiokoret og Radiotjänsts underholdningsorkester blev dirigeret af komponisten.
Teksten er hentet fra Gullbergs digtsamling "Kærlighed i det tyvende århundrede" fra 1933. Gullberg har taget udgangspunkt i et motiv fra det græske mytologi, hvor guden Apollon blev dømt til at optræde som menneske i et år og tjene som karl hos kong Admetos af Thessalien, jf. Euripides drama "Alcestis".
Wikipedia
- Recitation og kor (kursiv)
Ej för de starka i världen
men för de svaga.
Ej för krigare men för bönder som plöjt
sin jordlott utan att klaga
spelar en gud på flöjt.
Det är en grekisk saga...
Vem spelar på en pipa en låt av gryningsluft
för himmelsk att begripa, höjd över allt förnuft?
Vem äger lösenorden, flöjtvisans dolda text?
Vem spelar på jorden för djur och växt?
Vem är den gode herden som för sin flock i vall
och som med gräs förser den och toner av kristall?
Vem går på betesängar i sommardagens kvalm
och sover bland drängar på jordisk halm?
Apollon bor i ett tessaliskt stall.
Ej bär han lager kring sitt gyllne hår:
han sändes från Olympens gudahall,
dömd att försörja sig som dräng ett år.
Det bor en gud i ett tessaliskt stall.
Bland tjänstefolket vandrar han förklädd.
Längst ner vid bordet är hans sked och skål.
Bland kreatur i ladan är hans bädd.
Han äger inget jordiskt föremål.
I herdekappa går en gud förklädd.
Kring höstlig vaktelds bränder församlar han
frysande får
och sköter med kloka händer de djur som har sår.
Hans sanna hem är sagan,
hans själ är lyra och dikt.
Dock gör han utan klagan
sin jordiska plikt.
Välsignelse följer i gudarnas spår.
Om kappan än döljer hans gyllene hår,
så blomstrar den mark där han går.
Han spelar för djuren som följer hans takt,
för solen, för skuren i nyplöjd trakt,
där döden förlorar sin makt.
Husbonden må prisa säll,
Tessaliens monark.
När han står upp vid hanegäll,
är han på helgad mark.
Ty den som bland hans drängar bor
och äter deras mat
är solens herre, månens bror
och stjärnornas kamrat.
Vad faller över träden för silverglans
vid pipans bröllopskväden och djurens dans?
Vad är det för ett rike han kommer från,
han som ej är vår like. men blott ett lån?
Erinrar han sig, fången vid äng och vik,
en värld som är förgången en glömd musik?
Erinrar han sig lyra och jungfrukör,
ett liv av helig yra som aldrig dör?
Än vandrar gudar över denna jord.
En av dem kanske sitter vid ditt bord.
Tro ej att någonsin en gud kan dö.
Han går förbi dig, men din blick är slö.
Han bär ej spira eller purpurskrud.
Blott av hans verkan känner man en gud.
Den regeln har ej blivit överträdd:
är Gud på jorden, vandrar han förklädd.
Tror du att fåren skulle beta i morgonglans
på gräsklädd jordisk kulle, om inte gudar fanns?
Tror du att våren skulle binda sin blomsterkrans
på alla dödas kulle, om inte gudar fanns?
Bjuder ett människoöga till stilla kärleksfest oss,
kyliga och tröga, som folk är mest
lägger, som himmelsk läkning för djupa själasår,
en vän, fri från beräkning, sin hand i vår,
synes en ljusglans sprida sig kring vår plågobädd
- då sitter vid vår sida en gud förklädd.
